Tänk dig att du går in för att lämna in din husbil på service, och en timme senare har du i princip köpt en ny. Exakt så gick det till när vi bytte upp oss till vår andra husbil…

I förra inlägget berättade jag om hur vi blev med husbil första gången. Det gick, som det brukar göra för oss, ganska snabbt. Tanken var att vi skulle behålla den en längre tid, och vi gjorde många trevliga turer runtom i Mellansverige, i stort sett var och varannan helg. Ibland inte längre bort än en mil till Högbo friluftsområde, som har fantastisk Mountainbike cykling och en mycket trevlig ställplats (https://www.hogbobruk.se/boende/stallplats.399.html). Det var skönt att bara komma iväg, bo enkelt och nära naturen, cykla ett par timmar och sedan kliva in i husbilen för att kolla tv-serier eller film.

Ett enkelt och bra liv, helt enkelt!

Det fanns dock en sak vi verkligen störde oss på med den husbilen – något vi verkligen inte hade förutsett. Sängen! Det var en så kallad mittcentrerad queen bed med rundade hörn för att man skulle kunna gå runt den utan att slå i garderoberna. Ser ju trevligt ut, eller hur? Man kan till och med höja huvudändan när man vill läsa eller se på TV.

Ack, så fel vi hade! Problem nummer ett: mannen i huset, som är 1,90 lång, fick benen att sticka ut över den rundade kanten – mycket obekvämt. Sängen är normalång på mitten, men inte på kanterna. Problem nummer två: på grund av funktionen att höja huvudändan blev sängen aldrig riktigt platt. Hymer själva medgav att detta var ett känt problem. Resultatet? Vi fick konstant ont i nacken av att sova där. Aj aj aj!

Men, man är ju inte gjord av pengar, så vi bestämde oss för att behålla den tills vidare.

Första sommaren kom, jag tror det var i juni, och vi behövde lämna in husbilen för service precis innan vi skulle iväg på semester. Vi körde till Örebro för att lämna in den hos Hymer. Jag gick och pratade med serviceteknikern och lämnade nycklarna, medan Lotta besökte damernas. När jag var klar letade jag efter henne och hittade henne till slut inne i en ny husbil. Det enda hon fick ur sig var: ”Markus, den är så fiiiiin, jag vill ha den här!” och hon strålade som en sol.

Vi pratade med en säljare, fick en offert och information, och satte oss på tåget från Örebro till Gävle. Och ja, kära läsare, ni gissar rätt. Dagen därpå hade vi pratat med Hymer och bestämt oss för att byta in vår husbil och köpa den nya. Dock saknade den lite utrustning, så som 360°-kamera och automatiska stödben – saker som man såklart ”villhöver”. Detta innebar några veckors leveranstid. Vi kom överens med säljaren att vi skulle dra iväg på semester med den nuvarande husbilen och sedan, när den nya var klar, svänga förbi och byta. Alltså bokstavligen flytta över allt från den gamla till den nya.

Den nya husbilen hade så kallade twinbeds, det vill säga långa enkelsängar på varsin sida med en stor madrass i mitten för att skapa en bred dubbelsäng. Det var en mycket bättre lösning – och vi sov som kungar! Dessutom var husbilen modernare, både i design och teknik. Färgval och material kändes betydligt trevligare och mer genomtänkta. Garaget var också mer praktiskt utformat, med lika stora luckor på båda sidor, vilket gjorde det betydligt enklare att komma åt cyklar och packning. En annan sak vi saknat var 360°-kamera – så det såg vi såklart till att få på den nya!

Och så blev det. Vi tog en cykeltur genom bland annat Skellefteå, Åre, Trondheim, Sälen och sedan Örebro via Karlskoga. Där, på Hymers parkering, stod vi och bytte husbil. Det tog förvånansvärt många timmar att flytta ut och flytta in allting, trots att de bokstavligen stod parkerade bredvid varandra.

När vi äntligen var klara med flytten och redo att åka iväg, blev Lotta sugen på en kopp kaffe. Hon laddade kaffemaskinen och tryckte på knappen, men inget hände. Hon vände sig om för att trycka på ”den blåa knappen”. Men den hittades ingenstans! Så hon sprang in till Hymer innan de stängde och frågade: ”Var sitter den blåa knappen?” Teknikerna såg ut som fågelholkar och förstod ingenting.

Lotta förklarade mer detaljerat att hon skulle göra kaffe och att kaffemaskinen inte fungerade. Då gick det upp ett ljus för teknikerna: ”Aha, du vill slå på invertern som gör om 12V till 230V?”

”Jaaaa, precis!” svarade Lotta.

Då fick hon beskedet: ”Det finns ingen sådan, det är inte standardutrustning och inget ni beställt, så 230V funkar bara om ni är inkopplade på extern ström.” Men Hymerkillarna bokade in tid i varkstaden dagen därpå och fixade en Inverter så Lotta fick sin blåa knapp, och kunde få kaffe oavsett var på jorden vi parkerade.

Den husbilen var en fantastisk kompanjon under våra år av hemestrande i Sverige. Men som alltid i livet förändras saker – och när vi bytte husbilen mot en lägenhet i Stockholm trodde vi kanske att husbilslivet var över för oss. Men… vi vet ju alla hur det gick sen. 😉 men där i mellan fanns det även ett stort nybyggt hus i Åre, det får bli ett annat inlägg.